Merci pour rien

Klockan är drygt 5 en söndagmorgon och det är verkligen nu man skulle kunna förvänta sig ett sådant där härligt fylleinlägg om vilken fantastisk kväll det var. Men kvällen var inte fantastisk. Jag kollade på Ondskan, åt vattenmelon och har sedan dess försökt sova i 4 timmar utan resultat. Normalt sett hade jag fortfarande stått och dansat med mina vänner med en drink i handen och haft fruktansvärt roligt men på senaste, sedan jag kom hem, har allt sådant känns så menlöst. Stockholm är så sjukt ostimulerande att jag vet inte vad jag ska göra längre, rastlösheten håller på att ta kol på mig. Nu måste jag försöka sova, och går inte det får jag väl ta tillfället i akt att ta en tidig powerwalk och se stan vakna.