twitt
The blog is dead, jag provar istället twitter ett litet tag för att se om det är roligare.
KOLLA!
Jag lever
Då bryter vi tystnaden. Jag lever och frodas i allra högsta grad men eftersom jag har påsklov och det är fint väder så har jag spenderat de senaste dagarna på uteserveringar med ett glas rosé i solen, och det tänker jag fortsätta med.
För att jag tittat på den om och om igen
Requiem for a dream
Jag hittade en lista igår på aftonbladet över tidernas mest deprimerande filmer. Jag har egentligen aning aning om varför men jag fick ett plötsligt infall av att jag verkligen behövde se filmen Requiem for a dream som toppade listan. Och mycket riktigt, den lämnade en känsla av uppgivenhet och jag satt och bara stirrade på datorskärmen flera minuter efter att filmen var slut och bara suckade. Men den var filmad på ett helt fantastiskt sätt och är helt klart sevärd.
När det kliar i näsan och man vaknar av en nysning
Då vet man att det är vår. Jag går runt och är mer eller mindre konstant borta på starka mediciner och pollen. Nu ska jag ta mig upp till Republique för att möta upp min gamla vän Sam som jag inte sett på år och dagar. Blir nog en glass vid St:Martin-kanalen.
Förlåt Mikaela, jag lånade din klänning utan lov
Nu bryter vi tystnaden
Bloggen har hamnat långt ner på priolistan de senaste dagarna. Men vad har jag egentligen haft för mig?
Jag har druckigt vin på uteserveringar med vänner. Jag har köpt mig fantastiska kläder. Jag har varit på en supertrevlig middag hemma hos flickorna i trettonde. Jag har vart på tjugofemårsfest. Jag har skrattat med vänner på La Perle. Jag har träffat Le fransman. Jag har haft väldigt ont i fötterna på Showcase. Jag har vart väldigt bakfull och önskat mig en avrättningen. Jag har solat lite mer och fått nya fräknar.
Jag har druckigt vin på uteserveringar med vänner. Jag har köpt mig fantastiska kläder. Jag har varit på en supertrevlig middag hemma hos flickorna i trettonde. Jag har vart på tjugofemårsfest. Jag har skrattat med vänner på La Perle. Jag har träffat Le fransman. Jag har haft väldigt ont i fötterna på Showcase. Jag har vart väldigt bakfull och önskat mig en avrättningen. Jag har solat lite mer och fått nya fräknar.
.
Ibland händer helt oväntade saker och kvällar som inte hade någon som helst potential kan bli otroligt bra. Igår hade jag en sådan där riktigt bra kväll, och en riktigt bra morgon då jag vaknade upp bredvid en fruktansvärt vacker man. Inte för att jag är den som är sådan men ibland får man helt enkelt släppa på principerna och bara leva. Det är väl därför jag är här?
I övrigt har jag kommit på att ögon är det vackraste som finns och att man lyssnar alldeles för sällan på Guns N' Roses Sweet Child o' Mine.
I övrigt har jag kommit på att ögon är det vackraste som finns och att man lyssnar alldeles för sällan på Guns N' Roses Sweet Child o' Mine.
20 år!
Att vänner lämnar tonåren och fyller 20 år känns inte längre speciellt konstigt. Dock så slogs jag av en tanke igår; var det inte nu vi skulle vara vuxna? Vi skulle fira din 20årsdag på Avenyn som då var Södertäljes coolaste ställe och hade tjugoårsgräns. Vi skulle ha fasta pojkvänner och vara betydligt mycket större och vuxnare än vad vi var när vi var arton. Vi hade inga planer på att ta oss därifrån. Du skulle fira din födelsedag i det lilla röda linnet som min mamma slängde när vi var 13 och jag skulle ha vår älskade tigert-shirt från JCs barnavdelning. Vi skulle ha åkt på Hultsfred flera gånger och lyssnat på Håkan Hellström tills öronen blödde, vi skulle ha coola jobb. Men nu sitter vi här, jag dock i Paris men du i Södertälje och vi är egentligen inte ett dugg mognare än när vi var 16. Jag hoppas dock verkligen att du för min skull går ner till Avenyn ikväll och skålar med någon form av vuxendrink (vi skulle aldrig föreställt oss att du fortfarande drack cider vid den här vuxna åldern) och tänker på allt vi faktiskt gjort. Och från Paris skickar jag mina varmaste kramar via bloggen, och önskar dig, trots att du inte kan ha ditt röda linne, världens bästa födelsedag!
