Merci pour rien

Att vänner lämnar tonåren och fyller 20 år känns inte längre speciellt konstigt. Dock så slogs jag av en tanke igår; var det inte nu vi skulle vara vuxna? Vi skulle fira din 20årsdag på Avenyn som då var Södertäljes coolaste ställe och hade tjugoårsgräns. Vi skulle ha fasta pojkvänner och vara betydligt mycket större och vuxnare än vad vi var när vi var arton. Vi hade inga planer på att ta oss därifrån. Du skulle fira din födelsedag i det lilla röda linnet som min mamma slängde när vi var 13 och jag skulle ha vår älskade tigert-shirt från JCs barnavdelning. Vi skulle ha åkt på Hultsfred flera gånger och lyssnat på Håkan Hellström tills öronen blödde, vi skulle ha coola jobb. Men nu sitter vi här, jag dock i Paris men du i Södertälje och vi är egentligen inte ett dugg mognare än när vi var 16.  Jag hoppas dock verkligen att du för min skull går ner till Avenyn ikväll och skålar med någon form av vuxendrink (vi skulle aldrig föreställt oss att du fortfarande drack cider vid den här vuxna åldern) och tänker på allt vi faktiskt gjort. Och från Paris skickar jag mina varmaste kramar via bloggen, och önskar dig, trots att du inte kan ha ditt röda linne, världens bästa födelsedag!