Merci pour rien

Idag började skolan vilket var med blandade känslor. Det visade sig att min grupp var extremt varierad och är antagligen lite för lätt för mig då vi idag fick lära oss räkna, men jag hoppas att det blir bättre. Vi fick sedan en lista på les livres vi skulle köpa och det lilla kalaset gick självklart på 500 kronor vilket känns lite jobbigt första månaden när jag inte har någon som helst koll på vad alla mina pengar gått till. I min grupp är det två andra svenskar, och resten är typ asiater. De är så sjukt söta, man förstår inte ett enda ord av vad de försöker säga på franska då det mest är en japansk/kinesisk-engelsk sörja med lite franskt uttal. Men de verkar jäkligt glada och optimistiska och det smittade verkligen av sig.

Ikväll verkar det som att le fransman kommer över för att hjälpa mig plugga, och jag fattar inte riktigt varför i helvette han vill göra det. Jag har ingen som helst förmåga att koncentrera mig på grammatik i mer än 5 minuter och han kommer antagligen go crazy på att jag blir som en rastlös 5åring. Av hans halvtaskiga engelska sms har jag i alla fall lyckats förstå att han vill sätta mina matlagningskunskaper på prov. Jag vet inte riktigt vad jag säger om den saken förutom att McDonalds ligger om hörnan och kommer antagligen få rädda mig.

Ibland längtar man hem lite. Fick precis en inbjuden till Movienight på 2.35:1 - och hur mysig idé är inte det liksom? Hade gärna kurat ihop mig med några goda vänner i Berns älskade källare med en drink i handen och kollat på film. Hoppas att det konceptet håller i sig till jag kommer hem.