Merci pour rien

Jag har alltid hört mycket om hur bra Paris nattliv ska vara. Hur bra klubbar det finns och att musiken är grym - och igår fick jag för första gången uppleva hur jäkla fantastiskt man kan ha det ute här.

Mickan och jag körde middag och vinpimplande i min lilla lägenhet och begav oss sedan till vänstra stranden för att möte upp hennes kusin William samt hans vänner Sophie och Pierre på en restaurang. Några glas rödvin senare begav vi oss till Pershing Hall där det skålades i lite champagne och fyllde på sällskapet med lite mer fransmän. Le Régine blev nästa anhalt och det var så sjukt jäkla fantastiskt. Musiken var så bra som jag aldrig hört musik ute, drinkarna var fab och vi dansade till stängning klockan 6. Planen var sedan att vi skulle vidare till en annan klubb som stänger vid 08 och efter att ha ridit på Williams rygg hela vägen, då mina fötter hade dött någonstans vid femtiden, så kom vi till det proppfulla stället och blev nekade då det tydligen är betydligt mer män än tjejer som går ut i Paris, och vi var för få femmes i sällskapet för att grabbarna skulle komma in. Så, istället åkte vi hem till Pierre, i tjugonde, och efterfestade till 8 imorse. En helt jävla otrolig kväll!