Merci pour rien

På mitt affärsområde är det nästan enbart män - och jag. Sätter man några killar runt ett bord och låter dem ha lite för mycket strötid över så sjunker nivån på diverse sexistiska skämt och kommentarer rejält. Igår förmiddags fick jag en känsla av nostalgi när jag halvlåg i soffan på tiorasten och lyssna på när de fråga ut den nya killen om hans sexliv, vem han skulle välja att ligga med om han var tvungen etc. Jag iaktog det med samma facination som man i mellanstadiet spänt väntade på om någon skulle våga ta konsekvens eller inte och förberedde sig på att nästa gång kanske det är jag som blir utsatt för en puss. Kanske växer vi aldrig upp på det sättet, kanske kommer det fortfarande vara lika intressant att veta om femtio år vem man då helst vill spela bingo med på lördagskvällen.