Merci pour rien

Det var verkligen mer att fixa inför min resa än vad jag trott. Har spenderat hela förmiddagen med att skriva ut och kopiera papper som jag måste ha om det händer något. Kopior på kort, pass och allt man kan tänkas ta kopior på, mamma är rätt nojjig inför min resa om jag säger så.

Resten av dagen ska jag försöka göra klart min packlista och börja banta den då jag misstänker att jag just nu har ungefär 15 kg bagage för mycket. Ska även ta en promenad med Christoffer och senare ikväll blir det middag på Zink med familjen. Mycket avskedsgrejer nu innan jag åker.

Gårdagskvällen och natten blev lyckad. Dock så var jag sjukt seg, hade ont i fötterna och kom aldrig riktigt igång - men jag hade roligt. Pratade, dansade lite och drack goda drinkar på Berns / 2.35:1 Och det var fantastiskt att ha så många fina vänner omkring sig som man vet är där för min skull och för att säga hejdå, fina fina ni som ville vara med mig igår - tack!

Det är märkligt egentligen hur mycket förberedelser det krävs när man ska ha en liten tillställning för 12-13 personer. Musiken måste ordnas och ikväll blir det en salig blandning mellan Kylie Minogue, Yelle, Kleerup och Familjen. Vinet ska läggas på kylning och framförallt så måste jag bestäma mig för vad jag ska ha på mig, vilket inte är helt lätt. Jag ligger alltid en timme efter i förberedelserna och öppnar ofta dörren i blött hår eller utan smink och skor och om jag inte sätter fart nu så kommer jag göra det idag med.

Så, ikväll blir det alltså vin, dans, cookies och Vanilla skys - inte helt fel!

Jag gjorde som darling Bells och skaffade mig ett konto på Google analytics. Jag har där upptäckt att jag tydligen har läsare från Italien, Frankrike, Finland, Belgien, Tyskland och Österike. Jag undrar egentligen vad de ser i min blogg, speciellt de 11 italienare som besökt den under ganska lång tid. Kanske blir så att jag kör mina inlägg parallellt på engelska när jag flyttar till Paris. Om det finns efterfrågan såklart, vilket det antagligen finns då min engelska är så katastrofalt dålig i skrift att det lär bli rena komedin.

Idag är jag på extremt dåligt humör. Förutom att jag känner mig fet och äcklig så har jag inte fått min lön, som verkligen behövdes. Som pricken över i:et tjatar mamma på mig konstant om att jag ska städa mitt rum och badrum, inte direkt vad jag känner för att göra just nu. Men, måste man så måste man. Hoppas att ni är på bättre humör idag än jag!

Italiano Papá var fantastiskt. Det blev champagne, Risotto Frutta di mare och en pannacotta med karamelliserade valnötter på det. Nu är jag mätt som en plätt och tänkte kolla på The Rachel Zoe Project. Egentligen rycker det i dans- och alkoholnerven och jag skulle nog inte tacka nej till att gå till Berns och svänga mina lurviga om jag hade pengar till det. Får i alla fall förhoppningsvis lön i natt, 300 spänn - yey!

Nu ska jag snart åka in till stan och äta med min älskade pappa. Blir sista gången på typ 5 månader vi ser varandra så det känns rätt jobbigt. Han och jag står varandra väldigt nära och det kommer bli jobbigt att inte kunna prata med honom två gånger om dagen som vi gjort sedan jag var liten. Jag kommer helt enkelt sakna honom något fruktansvärt när jag är borta. Och till hans ära har jag valt att vi ska äta på Italianos nya filial, trattorian Italiano Papa.

God morgon! I natt har jag sovit elva timmar, så jävla skönt. Fullkomligt däckade igår när jag hade stängt av datorn och vaknade inte till väckarklockan i morse, men vad gör det? Drömde konstigt drömmar från förr, miljöer, ljud och dofter. Det var härligt men läskigt på samma gång, att man verkligen kan känna som när man var liten.

Jag kom precis hem efter att ha tittat på film med A. Jag är dock en extremt dålig filmpartner då jag alltid tröttnar efter några minuter och inte orkar hänga med, eller så fort ett skjutvapen visas i bild så börjar jag gäspa och titta på mina naglar istället. Hur som var filmen okej, det lilla jag fattade av handlingen.

Jag älskar att komma hem sent. Då är ingen annan vaken och det känns som att jag bor själv, utan en mamma som konstant är i mitt rum och pratar eller rotar igenom mina lådor på jakt efter ett viktigt papper eller en avdankad mobil. Nu är det bara jag, jag och jag. Det enda ljudet som hörs är det kurrande ljudet från min mage. Egentligen skulle jag vilja göra en riktig brakmåltid nu, det är alltid godast att äta på natten, men då skulle jag bli påmind av att jag inte var själv eftersom hela familjen skulle vakna och skälla på mig. Istället ska jag nog stänga av datorn och läsa några kapitel i min bok som jag fortfarande inte är klar med, och som blir sämre och sämre för varje sida. Vi hörs imorgon, och då ska jag förövrigt ha avskedsmiddag med Pappa och Rose-Marie på Italiano Papa. God natt vänner!

Jag har aldrig vart speciellt bra på att gå upp när väckarklockan ringer. Och idag drog jag över med nästa två timmar. Minns lite svagt att Sarah ringde vid tiotiden och försökte släpa med mig ut på någonting men att jag typ mumlade och lade på, trevligt värre. Kanske går över tlll söder och fikar eller lunchar med henne, om mitt konto tillåter det vill säga. Vad ska ni göra idag?

Jag är så less på min tillvaro. Varje dag är den andra lik och det händer i stort sett ingenting som får mig att skratta eller höja på ögonbrynen. Jag är verkligen jätte, jättetrött på att sitta hemma med bara mig själv som sällskap medans mina vänner jobbar och går i skolan. Inte blir det bättre av att mitt konto ekar av tomhet och att det enda jag vill göra är att gå ut och köpa mig en fin vårgarderob till jag åker till Paris. Nej, istället har jag massa måsten innan jag åker som att bestämma vilka kläder jag ska ha med mig, klacka om X-antal skor som jag inte har råd med och massa andra nödvändigheter att köpa. Det enda jag vill göra är att gå ut med mina vänner, i pumps utan att frysa om tårna, dricka mängder med drinkar och dansa in till småtimmarna på en fantastisk klubb någonstans.

Om exakt en vecka så kommer jag antagligen ligga och hyperventilera i min säng medans darling Bells försöker packa bra saker till mig. Det känns konstigt att inte vara ett dugg nervös inför att flytta hundratals mil hemifrån till en stad där människorna inte förstår vad jag säger och lever på ett helt annat sätt. Men antagligen kommer paniken på tisdag när jag inte hittar mitt pass, inskrivningsbeviset till Sorbonne och allt annat som är viktigt att jag tar med mig.

Nej nu måste jag sluta klaga, ta en promenad istället eller göra något annat vettigt.