Merci pour rien

Jag kom precis hem efter att ha tittat på film med A. Jag är dock en extremt dålig filmpartner då jag alltid tröttnar efter några minuter och inte orkar hänga med, eller så fort ett skjutvapen visas i bild så börjar jag gäspa och titta på mina naglar istället. Hur som var filmen okej, det lilla jag fattade av handlingen.

Jag älskar att komma hem sent. Då är ingen annan vaken och det känns som att jag bor själv, utan en mamma som konstant är i mitt rum och pratar eller rotar igenom mina lådor på jakt efter ett viktigt papper eller en avdankad mobil. Nu är det bara jag, jag och jag. Det enda ljudet som hörs är det kurrande ljudet från min mage. Egentligen skulle jag vilja göra en riktig brakmåltid nu, det är alltid godast att äta på natten, men då skulle jag bli påmind av att jag inte var själv eftersom hela familjen skulle vakna och skälla på mig. Istället ska jag nog stänga av datorn och läsa några kapitel i min bok som jag fortfarande inte är klar med, och som blir sämre och sämre för varje sida. Vi hörs imorgon, och då ska jag förövrigt ha avskedsmiddag med Pappa och Rose-Marie på Italiano Papa. God natt vänner!