Merci pour rien

Okej, efter samtal med flera vänner nu på förmiddagen förstår jag att uppenbarligen var jag inte värst igår i alla fall. Ringde min kära vän som svarar i telefonen och storgråter - förstod direkt att han var något bakful och att han antagligen hade kräkts lite här och var. Och mycket riktigt, självklart hade han det. Det är det fantastiska med mina vänner, de är alltid värre än vad jag är. Nästan i alla fall. 

Tre flaskor julmust, en loka, dillchips och tryffelpasta senare så börjar jag sakta men säkert bli människa igen. Orkar man gå ut ikväll mån tro?