Merci pour rien

Jag måste vara världens segaste människa. För tre timmar sedan bestämde jag mig för att jag skulle ta en promenad till PocketShop till Götgatan för att köpa mig någon ny dålig chic-lit att slå ihjäl veckan med. Men vad gör jag, jag sitter fortfarande kvar hemma och ugglar. Jag orkar bara inte gå ut när det är kallt. Röd näsa, torra händer och kalla tår är ingenting för mig.

Jag ska dock snart börja förbereda lite här hemma för vid sjutiden kommer darling Bells över på middag och skitsnack. Ska bli trevligt att få skvallra av sig lite, inte för att det händer så mycket i mitt rum, men ändå.