Merci pour rien

Nu börjar det bli rejält svettigt. Jag har fortfarande inte börjat packa och min packlista är inte fullständig. Jag har ingen aning om hur mycket det jag vill ha med mig väger och jag har inte provpackat varken bagage eller handbagage. Min hjärna är som ett inferno av en jävla massa tankar, nervositet och stress som flyger runt och alla håll och kanter och jag har knappt koll på vad jag heter och var jag ska längre.

Och det kommer antagligen bara bli värre. Ni kommer kunna följa mina panikattacker här i bloggen under kvällen, men det blir nog antagligen darling Bells som håller er uppdaterade om vad som händer, hah!