Merci pour rien

Det absolut tråkigaste jag vart med om sedan jag kom till Paris måste vart dagens föreläsning om Stora franska namn genom tiderna. Det tog tre minuter innan jag sov med öppen mun och till och med Tua, som annars är duktig och allert nickade till några gånger. De få minutrarna jag sedan var vaken under själva föreläsningen var så brutalt ointressanta att jag förstod varför en hel rad med kineser låg med huvudet mot bordet och sov. Tur att det bara är 10 föreläsningar och totalt 20 timmar kvar.