Merci pour rien

Jag hittade en lista igår på aftonbladet över tidernas mest deprimerande filmer. Jag har egentligen aning aning om varför men jag fick ett plötsligt infall av att jag verkligen behövde se filmen Requiem for a dream som toppade listan. Och mycket riktigt, den lämnade en känsla av uppgivenhet och jag satt och bara stirrade på datorskärmen flera minuter efter att filmen var slut och bara suckade. Men den var filmad på ett helt fantastiskt sätt och är helt klart sevärd.