Merci pour rien

På något sätt trodde jag att det skulle kännas mer, djupare att gå på sin studentbal. Det kändes precis ingenting. Det hela tog sig form som vilken studentfest som helst fast med lärare. Maten var inge vidare, vissa hade fått i sig en flaska eller två för mycket, folk kunde inte uppföra sig i allmänhet, ekonomiarna i synnerhet. Tog mitt pick och pack redan innan desserten anlände och hoppade på tåget till Uppsala för att entra Jakobs och Classe Francais studentskiva på Birger. Otroligt mycket underbart folk, bra stämning och allmänt trevligt. Pojkvännen drog hem vid 01 efter en drink förmycket men själv stannade jag kvar med Sebastian och röjde till stängning. En sväng förbi Max, en halvlam efterfest och sedan i säng efter fyra. Vaknade upp vid tolvtiden och tog mig ner till Sebastian och co för lite lunch och skvaller.

Nu väntar endast tre skoldagar innan studenten och det känns fortfarande totalt overkligt. Trots att studentflaket är betalt, den vita klänningen hänger på dörren och maten till mottagningen redan är utspridd i hela lägenhen kan jag inte fatta att det är jag som ska ta studenten. Igår sprang en av mina bästa vänner ut, idag en annan och sedan väntar bara en vecka med ölköp, rosédrickande och allmänt firande innan jag själv står på Östra Reals skoltrappa och viftar med min vita mössa.