Merci pour rien

Det finns inte ord att beskriva gårdagen. Inte ett enda ord skulle kunna beskriva känslan när portarna öppnades, ljuset stack mig i ögonen och jag tog Kristinas hand och rusade ut, först av alla, på skoltrappan och skrek. Inte ett enda ord skulle kunna beskriva känslan av att krama alla gamla klasskompisar på skolgården, då man inte visste om man skulle skratta eller gråta, och veta att det faktiskt var helt över nu.

Inte ett enda ord skulle kunna beskriva den ofantliga lycka över att ha tagit studenten eller den tomhet och saknad jag känner inför vad som varit.