Merci pour rien

Det var länge sedan vi körde en "lookbook", kanske för att det erövrats av småstads-svenskar med fula outfits. Dock hittade jag denna bild för några dagar sedan, så fin vill jag också vara i sommar. Nu ska jag också ut och leta tyll och mönster!

Jag känner mig Så dålig. Jag har helt klart fått ett återfall av hur jag var i slutet av gymnasietiden. Igår trillade Tua och jag in typ en timme sent till franskan och idag var jag trött och hade inte pluggat till provet (eftersom jag var ute istället) så jag låg kvar hemma i sängen utan dåligt samvete. Nej, dags att rycka upp sig.

Igår var det i alla fall hur trevligt som helst. Det börjades med vin och svenskt lösviktsgodis hemma hos Tua, Cecilia, Ivonne och Jennie a.ka Nackatjejerna med massa trevliga tjejer och sedan åkte vi in till Le Régine och partade lite. Det hade vart något event där tidigare under kvällen så folk hade masker, det var ballonger och en jäkla massa olika DJs som spelade, nice.

Ikväll vet jag inte riktigt vad jag ska göra, jag känner dock för att äta riktig mat då jag börjar tröttna på brieost och pesto. Vad har ni för planer till helgen cupcakes?

"I noticed that you don't smile in the morning!", well that's fucking true. Klockan 8.50 imorse jäktade jag ner i Metron vid Chatelet för att på något sätt ta mig till Raspail på 10 minuter där jag skulle ha mitt fonetiktest. Jag har alltid hört att den parisiska tunnelbanan ska vara så bra men det såg precis ut som Stockholm i rusningstid - störst går först, om vi utan vassa armbågar får snällt invänta nästa tåg, eller tåget efter det. Summan av kardemumman blev att jag blev drygt 15 minuter sen till provet och ytterligare 40 minuter sen till min franskalektion vilket var lagom pinsamt.

Efter drygt 3 timmars sömn inatt är jag fortfarande utslagen och vaknade nyss efter en liten powernap sedan klockan 13 då jag fullkomligt däckade på mina franskaböcker och sov som en stock. Ikväll blir det vin hos mina nyvunna (och gamla) svenska vänner här i Paris. Det visade sig att världen är jäkligt liten och tjejen jag hänger med på franskan har gått i samma grundskola som jag. However, efter det blir det en snabbis till Régine eller Chacha.

Det är lilllördag hemma i Stockholm och mina fantastiska vänner ska antagligen ut och dansa ikväll. Dricka coctails och hålla varandra sällskap i natten. I Paris finns det ingen lilllördag - här är varje dag en fest. Men ikväll orkar jag inte, även om jag vill. Cha Cha med Mikaela känns väldigt lockande men istället väntar jag på en jäkligt försenad fransman (oui, Le fransman) och jag börjar bli galet irriterad eftersom jag ännu inte ätit middag. Istället dricker jag ett glas vin avec le créme de framboise och nu tänkte jag ta en cigarett i fönstret - oj vad franskt allt kändes helt plötsligt.

Okej, 14 dagar utan att tvätta och de enda rena underkläderna jag har är ett par turkosa spetstrosor, vilka jag enbart använder vid nödfall. Jag tog mig därför i kragen idag och köpte dyrt tvättmedel och sitter nu på helspänn framför tvättmaskinen i min lägenhet och ber till gud att jag inte ska få översvämning i lägenheten. Har man inte bott i frankrike och upplevt dess vattenledningar så förstår man nog inte min oro just nu. Ni andra, mina buddies i Paris, jag hoppas att ni håller tummarna för mig. För alla mina kläder (vitt som svart och rött) ligger i den tvättmaskinen..

Update: Vitt blev grått och mina vita ullstrumpor hårade/luddade ner typ allt, men whatever - allt verkar åtminstone vara i samma storlek som det var innan..

Idag började skolan vilket var med blandade känslor. Det visade sig att min grupp var extremt varierad och är antagligen lite för lätt för mig då vi idag fick lära oss räkna, men jag hoppas att det blir bättre. Vi fick sedan en lista på les livres vi skulle köpa och det lilla kalaset gick självklart på 500 kronor vilket känns lite jobbigt första månaden när jag inte har någon som helst koll på vad alla mina pengar gått till. I min grupp är det två andra svenskar, och resten är typ asiater. De är så sjukt söta, man förstår inte ett enda ord av vad de försöker säga på franska då det mest är en japansk/kinesisk-engelsk sörja med lite franskt uttal. Men de verkar jäkligt glada och optimistiska och det smittade verkligen av sig.

Ikväll verkar det som att le fransman kommer över för att hjälpa mig plugga, och jag fattar inte riktigt varför i helvette han vill göra det. Jag har ingen som helst förmåga att koncentrera mig på grammatik i mer än 5 minuter och han kommer antagligen go crazy på att jag blir som en rastlös 5åring. Av hans halvtaskiga engelska sms har jag i alla fall lyckats förstå att han vill sätta mina matlagningskunskaper på prov. Jag vet inte riktigt vad jag säger om den saken förutom att McDonalds ligger om hörnan och kommer antagligen få rädda mig.

Ibland längtar man hem lite. Fick precis en inbjuden till Movienight på 2.35:1 - och hur mysig idé är inte det liksom? Hade gärna kurat ihop mig med några goda vänner i Berns älskade källare med en drink i handen och kollat på film. Hoppas att det konceptet håller i sig till jag kommer hem.

Ja fransmännen är verkligen inte speciellt logiska ibland. Jag lyckades med Js hjälp reda ut mitt schema och vi upptäckte att de lyckats fucka-upp hela planeringen. Varje dag har jag nämligen två timmars franska mellan 10-12, men på måndagar har jag även föreläsningar mellan 10-12 och 12-14. Att jag ska vara på två platser samtidigt är inte för mig speciellt logiskt men det är det tydligen för dem. Det finns inte heller en chans att jag lyckas teleportera mig mellan två kurser på en hundradels sekund så att jag hinner med föreläsningen som börjar klockan 12. Jag blir så trött!

Nu försöker jag hur som förbereda mig inför imorgon genom att gå igenom alla mina gamla franskaanteckningar från trean. Över hela bordet ligger det alltså papper med verb, prepositioner och tidsadverb. Well, det går iaf bättre än väntat.

Idag har jag vart i skolan och fått mitt schema, tack och lov fick jag tiderna jag önskat och jag hamnade i nybörjargruppen. Bara jag slipper lära mig hälsningsfraser och sådana nybörjarsaker.

Efter det drack jag det dyraste Marc´o polo téet och åt den absolut dyraste Pain au chocolat ever på Café de flore. 100 kronor kostade kalaset och jag satt där vid ett runt litet cafébord och tittade på parisare som rusade fram i regnet. Det var rätt trevligt det. Nu ska jag slänga i mig lite lunch och sedan gå ut och shoppa lite, om det slutar regna vill säga. A bientôt!

Söndagar kan verkligen vara deprimerande, även i Paris. Speciellt när ens säng känns väldigt stor och tom, hela köket är belamrat med disk efter Mikaelas fantastiska vegatariska middag och min lediga tid i Paris slutar imorgon. 

Okey, Paristime så är vi hemma tidigt men eftersom jag fortfarande går på Bernstid så är det stängning-McDonalds-Taxi/nattbusstime och jag är så slut att jag skulle kunna sova ståendes. Vi hamnade på middag i åttonde, i en lägenhet med utsikt över triumfbågen med Pierre och hans kompis Jules. Sedan bar det, för min och Mickans del, av till Le Régine där det gick ovanligt snabbt att komma in plus att vi var de enda som slapp betala inträde vilket var trevligt. Nu ska jag gå och lägga mig, om det inte är så att le fransman är på väg hit, att svara direkt på sms är inte fransmäns starka sida. Bonne nuit!