Merci pour rien

Min, Lova och Armans lilllördag idag och jag känner mig inte taggad för fem öre. Att dricka massa drinkar på Berns känns fortfarande väldigt långt bort så jag tror att jag ikväll kör på Ramlösa och tidig hemgång. Dock så blir det nog vår sista torsdag innan jag åker så man borde ändå köra på ordentligt, plus att Cristian Dinamarca spelar och det lär bli bra - äsch, vi får se hur det blir.

Idag har jag inte så mycket att göra. "I dina kläder" lästes ut i förmiddags och jag har inget nytt jag är direkt sugen på att kasta mig in i. Jag letar fortfarande febrilt efter Bret Easton Ellis böcker på svenska då jag aldrig vart mycket för att läsa på engelska men de finns bara på avlägsna förortsbibliotek och bokantikvariat, typ. Nu ska jag nog ta en promenad i solen med lite Surburban kids with biblical names i lurarna så behöver jag inte ha ångest över det enorma lasset pasta med tryffelolja som jag precis vräkte i mig.

Är precis hemkommen från en väldigt trevlig middag på Vapiano med Freddie och Claes. Det blev pasta pomodoro mozarella och inte helt oväntat lite pannacotta på det. För somliga blev det några flaskor vin och drinkar, lite öl på skjorta och väggar och vissa barn under 2 år fick i sig lite alkohol de med. Själv höll jag mig spiknykter då bara lukten av alkohol just nu får mig att må illa. Nej, nu ska jag lägga mig och plöjja igenom några sidor i min chic-lit innan jag somnar. See you tomorrow cupcakes!

Mina dagar är fyllda av rätt meningslösa saker. Idag har jag läst några kapitel i en fruktansvärt dålig chick-lit som jag inte skulle rekomendera någon på denna jord att läsa, Jane Green "I dina kläder", och den enda egentliga anledningen till att jag fortsätter läsa den är att jag inte har något bättre för mig. Jag har skapat en Paris-blogg, gjort hela designen till den och raderat den igen. Sist men inte minst har jag kollat lite på Juno, för tredje gången den här veckan (men vadå, den är ju så bra!).

Ikväll ska jag dock in till stan och äta middag med Fredrica och Claes på Vapiano.

Okej, jag har ångrat mig - jag stannar i Sverige. Eller flyttar till något engelskspråkigt land istället. Jag har nu spenderat timmar framför google translate och med mitt franska lexikon i högsta hugg i ett desperat försök att översätta mitt CV till franska. Jag som trodde att min franska var helt okej men oj vad fel jag hade.

Jag älskar det mesta med att bo i Hammarby Sjöstad. Det ligger 15 minuter från city, det är lugnt och omgivningarna är fina. 7eleven håller öppet nästan dygnet runt och Max har världens godaste supremeburgare. Dock så finns det en ofantlig nackdel med att bo på Korphoppsgatan, vi är nämligen grannar med Kulturama som dagligen försöker "utbilda"  teaterapor och blivande musiker. Så, byggnaden bredvid mitt hus är alltså fyllt med kids som är helt övertygade om att de inte behöver en ordentlig utbildning därför att de ska ändå bli skådespelare i Hollywood eller rockstjärnor. Dessa människor får gärna göra precis vad de vill med sina liv, och vissa av dem kommer säkert bli väldigt framgångsrika inom sitt diverse område, det tvivalar jag inte på. Dock måste jag dagligen, eftersom jag själv är mer eller mindre misslyckad och arbetslös och går hemma hela dagarna, stå ut med att höra dessa teaterapor repetera repliker väldigt högljutt på min innergård och värst av allt, höra folk lära sig spela instrument. Det är ett jäkla bonkande på trummor, falska stämmor i mikrofoner och omusikaliskt gitarrspel som når mina öron så fort jag öppnar fönstret och det är en riktig pina eftersom de ofta börjar tidigt på morgonen. Så snälla Kulturama, flytta - eller stäng era fönster när ni ska utbilda dessa blivande rockstjärnor.

Okej, jag fastnade framför min bok och somnade inte förrän någon gång innan fyra, jävligt smart när man får besök vid halv tolv. Vaknade dock av bästa smset, darling Bells har bokat biljett  så den 26 mars kommer hon ner till mig i Paris för att fira sin 20årsdag, dricka mängder med vin och ha det allmänt jäkla bra  - då har jag något att se fram emot de första veckorna som antagligen kommer vara pest och pina. Nu måste jag göra mig i ordning så att jag hinner möta Kech vid tvärbanan!

Jag har precis sett världens vackraste film. Jag är inte typen som sitter och gråter framför kärlekskranka tjejfilmer men efter att ha diskuterat film med A bestämde jag mig för att se The Notebook - och jag kan verkligen inte sluta gråta. Det måste vara den vackraste historian om kärlek som någonsin berättats, och jag som är så skeptisk till att finna den där eviga kärleken och bara suckar när folk pratar om kärlek, började lipa efter cirka 5 minuter och grät mig igenom i stort sett hela filmen. Men well, den är att rekomendera.

Precis som jag misstänkte så fick Lova mig på riktigt bra humör. Hon är ett sådant energiknippe, på alla positiva sätt. Vi strosade först runt på Götgatan och klämde på fina reaplagg och jag blev med ett par sjukt snygga Cheap Mondayjeans med hög midja som jag letat efter riktigt länge. Vi promenerade sedan genom Gamla stan in till stan, åt lite lunch och gick sedan tillbaka till söder. Ikväll är jag sugen på att hitta på något mysigt, vi får se vilka som är på. 

Baksmällan är nästan intill obefintlig nu men ångesten över lördagsnatten återstår. varför kan man aldrig lära sig att de där sista järnen innan stängning inte är någon bra idé? Well, nog om det. Idag ska jag möta upp Lova i stan för att hitta på något kul. Det är bra det, Lova får mig alltid på bra humör och det behöver jag.

Jag har alltid trott att mina vänner var snäppet värre än jag när det kommer till alkohol. Tydligen så är jag värst.
Jättetrevlig middag med tillbehör igår, verkligen. Berns och 2.35:1 var också fantastiskt till de skakade järnen kom fram. Det blev nog ett eller fem för många och idag är jag en knippe ångest och Helt död.